Hatar när man läser bloggar som min, förstår varför ingen vill läsa. Jag skriver för att jag måste ibland, och så vill vi inte ha det. Såna bloggar som endast har ett yttre, där folk skriver om sina dagar & antingen så skriver dem bara om de BRA eller bara om de negativa (som jag tycker jag har gjort. usch!) Därför skriver jag detta som ett utkast nu när jag har det på hjärtat. Känner mig för första gången på ett tag inspirerad och vill skriva. Och jag ska skriva roligare inlägg och börja om (för tusende gången.) Men först en sak innan jag blir jag igen.

Jag har tappat bort mig själv under en rätt så lång tid, mer än vanligt alltså. höhöhö. Självförtroendet har vart lägre än någonsin och mitt tankesätt har varit sjukt. Och det har ändrats sjukt mycket på bara två år kanske. Eller sen jag slutade skolan kan man kanske säga.. Mina tankar är ofta "tråkiga" som vi kan kalla det. Jämnför mig med allt och alla. Vad jag än gör så kommer tankarna in och gör så att jag drar fram en spärr och drar mig tillbaka etc. Tänker allt för mycket på vad folk ska säga och överanalyserar saker vilket slutar med att jag inte berättar saker,  håller en konversation eller beter mig som en normal människa ibland. Pga av det verkar jag nog allt för tråkig & blyg vissa ggr, fastän så inte alls är fallet.

Hade man kunnat spruta in självförtroende i kroppen så hade jag gärna gjort det, tyvärr går inte det. Självförtroende är verkligen en sak som är ett hell att leva utan. Dagar går upp och ner hela tiden. Tankarna kommer in och spökar. Om man själv inte tror på sig själv, vem ska då göra det? Det känns som att det inte går att ändra, att jag aldrig kommer riktigt tro på mig själv. Varför jag skriver detta är för att jag känner att jag har kommit  till en vändpunkt. Jag vill våga mer saker, och ta mig an livet mer. Känns som att hela livet har gått, alla andra har upplevt skitmycket och jag sitter på samma plats som tre år sen. Och genom att börja plugga så känner jag att det i alla fall är en början på något nytt. Jag ska verkligen försöka. Alla andra kan ju, så varför skulle inte jag? Det känns naturligt att tro på sig själv och göra sitt bästa av sitt liv. Kan ju visa sig att detta bara är en bra period och att jag nästa vecka kommer vara där & tänka likadant etc men men..
(skrivet 23/12-11.)