Hatar när man läser bloggar som min, förstår varför ingen vill läsa. Jag skriver för att jag måste ibland, och så vill vi inte ha det. Såna bloggar som endast har ett yttre, där folk skriver om sina dagar & antingen så skriver dem bara om de BRA eller bara om de negativa (som jag tycker jag har gjort. usch!) Därför skriver jag detta som ett utkast nu när jag har det på hjärtat. Känner mig för första gången på ett tag inspirerad och vill skriva. Och jag ska skriva roligare inlägg och börja om (för tusende gången.) Men först en sak innan jag blir jag igen.

Jag har tappat bort mig själv under en rätt så lång tid, mer än vanligt alltså. höhöhö. Självförtroendet har vart lägre än någonsin och mitt tankesätt har varit sjukt. Och det har ändrats sjukt mycket på bara två år kanske. Eller sen jag slutade skolan kan man kanske säga.. Mina tankar är ofta "tråkiga" som vi kan kalla det. Jämnför mig med allt och alla. Vad jag än gör så kommer tankarna in och gör så att jag drar fram en spärr och drar mig tillbaka etc. Tänker allt för mycket på vad folk ska säga och överanalyserar saker vilket slutar med att jag inte berättar saker,  håller en konversation eller beter mig som en normal människa ibland. Pga av det verkar jag nog allt för tråkig & blyg vissa ggr, fastän så inte alls är fallet.

Hade man kunnat spruta in självförtroende i kroppen så hade jag gärna gjort det, tyvärr går inte det. Självförtroende är verkligen en sak som är ett hell att leva utan. Dagar går upp och ner hela tiden. Tankarna kommer in och spökar. Om man själv inte tror på sig själv, vem ska då göra det? Det känns som att det inte går att ändra, att jag aldrig kommer riktigt tro på mig själv. Varför jag skriver detta är för att jag känner att jag har kommit  till en vändpunkt. Jag vill våga mer saker, och ta mig an livet mer. Känns som att hela livet har gått, alla andra har upplevt skitmycket och jag sitter på samma plats som tre år sen. Och genom att börja plugga så känner jag att det i alla fall är en början på något nytt. Jag ska verkligen försöka. Alla andra kan ju, så varför skulle inte jag? Det känns naturligt att tro på sig själv och göra sitt bästa av sitt liv. Kan ju visa sig att detta bara är en bra period och att jag nästa vecka kommer vara där & tänka likadant etc men men..
(skrivet 23/12-11.)

borde sova. Men äh, sleep is for the weak ;) Musik är så mäktigt på något sätt. Som jag skrivit innan i bloggen så när folk försöker uppmuntra mig med bara ord lite spontant så har inte de alls samma inverkan som om jag lyssnar på en låt där de sjunger samma sak. Musik eller om ens bara en låt kan få en känna och ta till sig så mycket. Låter rätt sjukt, men tar till mig musiken mycket mer, även om de ibland bara är för stunden då man lyssnar på dem. Men AAAAAAAAH, vad jag älskar musik. Vad vore livet utan det? Idag har jag spammat Maroon 5. Härligt gäng de där, och asbra. Sen att Adam Levine bidrar en del kan man ju ta någon annan gång. Yes, då menar jag rösten - han har en touch som är väldigt speciell och lägger man ihop de med hans dialekt så blir det..ja. Det man hör. Och, sen är han ju inte ful. Har kommit på att han är en väldigt sexuell person, haha (ni som läser bara whattaaa hell?) men han har alltid något intimt  (ink blickar etc, och han verkar ju inte tacka nej till det heller) med någon tjej i videosarna - i dem senaste så är det ju hans översnygga flickvän. På tal om, så kan ni ju kolla på de <HÄR>, runt 1:40 i brist på annat. Nu svamlar jag också, meeeen, sen är ju klockan halv tre på natten. Nej bör nog sova nu innan de blir 4 sidigt de här. Får se om detta finns kvar till morgonen, känns som ett fylleinlägg fastän jag inte ens har druckit haha.. God Natt! :)

det har hänt, jag har hamnat i hålet. Där man inte vill hamna. Men så fan att jag ska ta mig snart upp igen också. Snart. Om livet vore enkelt. Vore awesome. Ska dock samla ork och ta tag i mitt liv snart som sagt. Måste hoppa på något jäkla tåg snart. Inte bokstavligt alltså. Näj, men idéen om att gifta mig rik lockar mer än mest just nu. Fan va taskigt ändå, när man är liten och bara "jag ska gifta mig med en rik man hihi" - dem har ändå jobbat sig uppåt (okej, vissa har ju fått en del på silverfat med men iaf). Kan inte säga att jag vill gifta mig nu i och för sig..Dumt! Ge mig Reading Festival så man kan dansa som en idiot till MCR och sjunga för glatta livet!! På torsdag blir jag gammal, så torsdagen och helgen ska bli awesome har jag bestämt.

(skrivet natten till 5;mars)
Gick in på Charlottes blogg, No Times For Us med Broder Daniel (ifrån Way out west, sista spelningen med dem) prydde senaste inlägget. Jag klickade på play, hela videon är känslor.  En plats, tusen olika känslor. Smärtan spred sig i kroppen, som Charlotte skrev - hur klarar man stå där och veta att de är sista gången, någonsin? Samtidigt är de fint, massa personer visar sin kärlek och sin smärta till/för bandet.

Efter videon gick jag in på spotify och sökte på BD, klickade på någon random låt - vilken råkade bli When We Were Winning.  Så sjukt mycket minnen, 90 talet. Får alltid barndomsminnen - Man drömde sig bort, bort till … livet. Fuckin Åmål (och whirlwind) dyker också upp framför ögonen. Ack ack ack, ljuva 90-tal. Kläderna, alla gamla fula filmer, spel, planscher och allt. Innehållande spice girls, fuckin åmål, backstreet boys. Konstiga oranga/mörkröda/mörkblåa färger. Clip art och word som var så jäkla high tech. Vita  asfeta datorer. Konstiga mönster och kläder. “lång” håriga killar som även kunde ha en ring i örat. Och alla bra TV-serier som gick på dem tiden! Skulle gärna velat vara i min ålder på 90talet. (fast ändå inte haha) men på den tiden handlade de mycket mer om att umgås och sånt där, nu är det dator dator dator, tv tv tv etc. Trist!

Ibland blir man rädd för sig själv, sina tankar, sätt (sina negativa sidor basically) etc. Men man blir även lättad.









Värre.

Hur kommer de sig ALLTID när tex. Tjejvänner i filmer råkar make out med någon väns kille eller dylikt, och att vännen kommer in/ser det PRECIS när de händer och går därifrån PRECIS innan de slutar och bara "nej, men detta kan vi inte göra." Haha, typiskt filmer/serier. Förstår ju varför, men de är jäääääämt så.

och varför är världen så fucked up? Blir seriöst förtvivlad över vissa tankar folk har, samt allt skit som händer med jorden. haha. Nu blev jag djup. Nu ska jag fortsätta mitt Pretty Little Liars marathon och förresten så kommer London del 2 upp imorgon :)

klockan är 02;35 och jag kollar ännu en gång på The Last Song, gillar den skarpt - den är fin :) Tycker att Miley gör ett kanon jobb i den!

Samtidigt får den mig att tänka på en sak man mer än gärna undviker, döden. Jag har förlorat en del genom åren (de finns absolut dem som har förlorat fler än mig etc, de finns alltid dem som har de svårare - de kommer de alltid att göra, jag vet inte om jag har rätt att klaga/säga något eftersom många just har de mycket mycket värrre, tex förlorat ALLA de har hållt kärt, men nu gör jag det ändå...) och de gör så ont, de tar ett tag innan man förstår, innan man inser.

döden är en riktig jävla skitgrej. Det ÄR jobbigt och det är fruktansvärt när folk dör i förtid etc. Dock tycker jag att man ska försöka tänka positivt, tänka på FINA minnen och tänka positivt. Sörja ska man absolut göra, det måste man nästan göra. We're all humans. Men att försöka tänka positivt. Cancer borde fan inte få finnas.  Kan inte beskriva i ord hur äckligt, onödigt de är. 


När man dör tycker jag man ska vara 110 år och känna att man har levt livet. Och vara nöjd med det man gjort. Jag hoppas de finns något efter man dör, man borde få hamna på sin favoritplats, med sina favorit människor.. Jag skulle t.ex, just som jag känner nu, vilja hamna på ett ställe där tex 30STM, TH och Simple Plan mfl. skulle hänga med mig, alla mina fina vänner skulle vara där. I London och LA.

Fint att jag skriver om en tråkig sak, kan inte tänka mig att denna texten gör någon glad..Brukar som de flesta undvika att tänka på "sånt här" men ibland dyker de upp en tanke, eller så händer de något. Men som sagt, blicka framåt. Fortsätt drömma. Får se om detta finns kvar imorron ^^