Usch vad jag älskar 30STM. De chockar mig over & over. Kollar på Q&A ifrån Hurricane visningen de hade i LA, och de är några riktigt roliga stunder där jag nästan skrattar av gråt. (JA, men visst vill vi ha Tomo i Gossip Girl ;>) Och stunder där jag sitter i andnöd och inte kan andas. De inspirerar mig så mycket, finns inte ord på hur mycket. De tar sin lärdom och delar det med oss. VI (the "30stm family") är ETT. Folk säger saker till mig och sånt hela tiden för att försöka peppa på mig (och andra), för att jag ska bli inspirerad  och sånt där, men de finns ingen som lyckas så bra som 30STM. Något jag alltid har sagt om 30STM enda sen jag blev ett fan är att dem är "stort"; det är inget vanligt band. De är ett stort projekt, familj. Det är lite som en religion. Och nej, menar det inte som vissa säger om band och bara "ååaawwh, alltså deras musik är mitt liv, det är min religon - jag tror på dem såhär mkt" (och sedan är det inte alls så) utan att de faktiskt är så att de är något vi tror på tillsammans, vi tror på 30stm.

OJ - nu blev jag djup. ehehehehe. Ska tvätta mitt hår & ansiktet sedan ska jag nog ner och kirra nutella till mina pannkakor som jag ska göra sedan. Fast ingen vill ju äta det med mig huhuhu :(

(bild;google.)